17 procent av patienterna dog

I Sverige blev runt 4 500 personer lobotomerade med början år 1944. Den sista kända lobotomin i Sverige utfördes så sent som 1969.

I Umeå var man flitigast med kniven. Ett år dog 17 procent av de som lobotomerades där.

Av: Katarina Norrgrann

e klassiska lobotomierna, där man går in och kapar av förbindelsen mellan frontalloberna och resten av hjärnan, började avta i Sverige efter år 1960.

– Då hade man börjat med mer förfinade metoder för att genomföra psykokirurgi. Under andra hälften av 1950-talet kom effektiva medikamentella behandlingar mot psykoser, som innebar att man inte behövde operera, man kunde medicinera i stället. Man brukar säga att man slutade med lobotomi i Sverige i början på 1960-talet, men jag har stött på en lobotomi som utfördes så sent som 1969, säger Kenneth Ögren.

Han är filosofie doktor i medicinsk vetenskap och har forskat kring lobotomins historia och praktik i Sverige.

– Det gjordes inte heller några långtidsuppföljningar på hur det gick för de lobotomerade, säger Kenneth Ögren.

I dag är lobotomierna historia, men psykokirurgi – operativa ingrepp i hjärnan för att lindra psykiska sjukdomar – tillämpas fortfarande, så väl internationellt som i Sverige.

– Sådana ingrepp utförs exempelvis på patienter där all upptänklig medicinering mot svåra depressioner inte hjälpt och även på patienter med andra symptom som Tourettes syndrom. Då går man med hög precision in i exakt de delar av hjärnan som man vill påverka. Dagens neurokirurger bär på lobotomin som en tung ryggsäck och måste ständigt försvara sina ingrepp. Det är nog bra att det är så, säger Kenneth Ögren.

medalens sjukhus gjorde flest lobotomeringar i Sverige, 771 patienter genomgick ingreppet där.

– Det finns inte riktigt någon förklaring till varför det blev så, men lobotomi var modernt då och Umedalen ville vara ett modernt sjukhus.

Drygt sju procent av Umedalens lobotomipatienter avled utslaget på alla år, under den värsta perioden dog hela 17 procent.

– Det är ju otroligt att det sågs som acceptabelt. En teori är att man var så van vid döden på sinnessjukhusen vid den här tiden, då så många intagna dog i tuberkulos, men det är bara en spekulation.

Norge fick de lobotomerade för 20 år sedan 100 000 kronor i ersättning från staten.

De svenska har inte fått någonting.

– Det är som en maka till en lobotomerad man sa till mig, att vad hjälper det med pengar, min mans liv är ändå förstört. Och hur ska de kunna utnyttja ersättningen om deras hjärnor är skadade? Betalar man ut en sådan ersättning blir det mera som en ersättning till de anhöriga.

Kenneth Ögren hoppas och tror att en medicinsk skandal av samma kaliber som lobotomeringarna skulle vara omöjlig i dag.

– Vi försöker säkra oss på olika sätt, metoder och forskning ska vara väl genomgångna i etiska kommittéer, med hänsyn till om patienten på något sätt blir skadad. Men det är kluvet – läkarna måste också kunna prova nya metoder på nya patientgrupper, annars avstannar all utveckling.